Isak...<3
Påväg hem igår kom ja på att det snart gått ett år efter att min bästa vän fick avlivas... Isak <3
Men så småning om kännde jag att jag började växa ifrån honom, både i längd och kunnskap.. men under de 5 åren hade vi otroligt roligt, och vi litade så fullkomligt på varandra att jag ridit ut i bara grimma och grimmskaft (på en ganska trafikfarlig häst), men det bekom mej inte då jag litade på att han stannade om han blev rädd. jag har BARA ramlat av honom 4 ggr(!!) trotts alla bocksprång, skenturer från bilar, hoppning i skog och på bana! en riktig vän och det är inte många som kan uppvisa en sån sann vänskap!
Efter att jag slutade rida honom( Han var aldrig min, utan jag red och gjorde som jag vill med honom) gick han i hagen och tappade varenda muskel i kroppen, men efter drygt ett år började en tjej som heter Fredrika rida och pyssla med Isak, och tillslut fick hon hem honom till sig på foder. Men efter ett tag började ryggen spöka, så det var då jag och Fredrika kom i kontakt med varandra, och jag började hjälpa henne med dressyren då han va en jävel om man inte visste vad man skulle göra!
När även Fredrika växte ur honom så såldes han till ett ponnylekis, vilket skulle passa honom fint! men när musklerna inte tränades så kom problemen i ryggen tillbaka och så fick han komma "hem" för att vandra till de evigt gröna ängarna o Trappalanda. Jag åkte med och hämtade honom och det va första gången vi sågs på nästan ett och ett halvt år! Och hans reaktion när han såg mig där är oförglömmlig!!! han gjorde någon blandning mellan ett gnägg och ett skall, och uttryckte typ:" va fan gör du här polarn" xD
väl hemma på gården mös vi i en box i över en timme. jag grät faktiskt inget, vilket jag trodde ja skulle göra, men Isak utstrålade ett sådant lugn att jag bara stog och kliade lite i mankammen som han älskade mest :) <3
Isak var en underbar welsh som gjorde 5 år av mitt liv till en fantastisk dröm!
Maxad C-ponny som skulle fyllt 21 i år, men som fick avlivas den 22 januari förra året pga att ryggen gick sönder.
min lille prins fick galoppera över till de gröna ängarna där hans kära vän Felicia nog väntade på honom!
Nog för att jag har otroligt lätt för att fästa mej vid hästar jag har ansvar för, men ingen kommer någonsin ta lika stor plats i mitt hjärta som Isak! En ärligare ponny får man leta efter, då han ställde upp på allt! har hoppat 145 cm uppsuttet på honom, löshoppat 160cm och vig som en katt var han när han va som finast i formen! Då ja slutade på ridkolan hade jag me honom sista lektionen för vi skulle hoppa teräng! Han hoppade allt jag styrde mot, tom. Vatten hindren tog han utan att tveka! hoppade ett upphopp i uppförsbacke på 120, en "vedtrave" på nästan 130, och uthopp på dryga metern! Något som är otroligt tråkigt är att jag inte har en enda ridbild från de åren jag hade honom då ja oftast va själv i stallet:(
Men så småning om kännde jag att jag började växa ifrån honom, både i längd och kunnskap.. men under de 5 åren hade vi otroligt roligt, och vi litade så fullkomligt på varandra att jag ridit ut i bara grimma och grimmskaft (på en ganska trafikfarlig häst), men det bekom mej inte då jag litade på att han stannade om han blev rädd. jag har BARA ramlat av honom 4 ggr(!!) trotts alla bocksprång, skenturer från bilar, hoppning i skog och på bana! en riktig vän och det är inte många som kan uppvisa en sån sann vänskap!
Efter att jag slutade rida honom( Han var aldrig min, utan jag red och gjorde som jag vill med honom) gick han i hagen och tappade varenda muskel i kroppen, men efter drygt ett år började en tjej som heter Fredrika rida och pyssla med Isak, och tillslut fick hon hem honom till sig på foder. Men efter ett tag började ryggen spöka, så det var då jag och Fredrika kom i kontakt med varandra, och jag började hjälpa henne med dressyren då han va en jävel om man inte visste vad man skulle göra!
bilden nedan är från det sista passet vi hade och jag hade hoppat upp för att visa;) min lille prins fattade vad som gällde med en gång och började jobba xD dock hamnade han gärna bakom hand, fast tappade aldrig resten av kroppen ;) Och folk som har tänkt påpeka något om att ja rider utan hjälm kan sy igen ;) litar man fullt ut på ens bästa vän så spelar inte hjälmen nån roll anser jag ;)
När även Fredrika växte ur honom så såldes han till ett ponnylekis, vilket skulle passa honom fint! men när musklerna inte tränades så kom problemen i ryggen tillbaka och så fick han komma "hem" för att vandra till de evigt gröna ängarna o Trappalanda. Jag åkte med och hämtade honom och det va första gången vi sågs på nästan ett och ett halvt år! Och hans reaktion när han såg mig där är oförglömmlig!!! han gjorde någon blandning mellan ett gnägg och ett skall, och uttryckte typ:" va fan gör du här polarn" xD
väl hemma på gården mös vi i en box i över en timme. jag grät faktiskt inget, vilket jag trodde ja skulle göra, men Isak utstrålade ett sådant lugn att jag bara stog och kliade lite i mankammen som han älskade mest :) <3
I sitt tjugoåriga liv har den här underbara lilla ponny varit med om mycket! Dock har han aldrig kommit ut och tävlat då han vägrade kliva på transporten. men vi har lekt, busat, tränat och myst massor! Han kunde endel skolor som byten i varje steg, och början på galoppiruetter.. hos Fredrika lärde han sig endel trick så som buga, vacker hov mm.
sista gången jag träffade honom på riktigt! travade runt i hagen och bara mös!
Hoppas du har det bra min vän! älskar dej över allt annat! Aldrig kommer jag kunna lita så fullkomligt på någon som jag gjorde på dej! puss min prins, vi ses nån gång<3
R.I.P Isak<3
4/6 1991- 22/1 2010
e: Enford Jester RW3 U: Isolde RW319
En Ponny Med Ett Stort Hjärta!
Kommentarer
Postat av: Viktoria :)
Sv; Tack! :)
Visste inte att du hade blogg, men kul att du har det! :D
Trackback
